Det känns som en evighet men ändå som om det vore något nytt, en ganska märklig känsla, men så är det. Igår var det alltså två år sedan jag och min älskade träffades för första gången. När det sker så där mitt i veckan kan man inte göra mycket annat än att försöka lyxa tillvardagen lite...

Vilket vi gjorde genom att bada skumbad och dricka champagne, sen somnade jag i armarna på min underbara

Till helgen blir det nog en utflyckt för lite schopping, middag ute och bio. Ska bli trevligt...Har funderat på en sak...Kan man sakna någon man bor med, någon man träffar varje dag...ibland får jag en sån där jätte sakna känsla. Trots att jag kanske gav honom en puss och en kram när jag gick hemifrån. Hur är det möjligt???